Sköna söndag

I helgen har vi firat T som fyllde år. Barnens kusin fyller samma dag, men honom firade vi idag. Mycket kalasande! Presenten till T blev en grill. Så nu invigs den för att röka räkor. Hoppas det blir så bra möjligt. Älskar rökta räkor! Det köper vi alltid vid stranden på Gotland och mumsar på. 

  
Här grillar F på ”gamla grillen” eftersom vi röker i den nya. Hon ville gärna grilla korv bredvid sin pappa. Lite rörigt på tomten dock eftersom vi byter altan just nu. Ska även glasas in en bit. Sitter nu med en kall öl, lite brie med fikonmarmelad på kex och softar i min nya kofta. 

  
Älskar den här färgen och den var såååå mjuk! Den ska jag bo i nu i höst. 🙂 Rost är också en favvofärg. 

Kram

Hemmadag idag

med barn som inte är helt ok. Då blir det filtar i soffan och My little pony på tv. Mysigt att det är höstruggigt för då kan man ju tända lite ljus. Har nyss köpt dessa armband från Paz by Julia. Så mycket fint för bra pris tycker jag. 

  
Passar till mycket. Snabb leverans också och så fick jag detta på köpet.

  Ibland får man ge sig själv en present. 🙂 Nu ska vi äta nybakade muffins. Tänk att det är fredag redan imorgon. I helgen ska vi fira Mr T som fyller år. Får se om det finns nån muffins kvar… ?

En bild

som inte ser mycket ut för världen, men när jag såg denna plats imorse fick jag en känsla av att vara barn igen. Mysigt med träden som blir som tak. Stenen blir som bord eller köksö. Små nivåer i marken där man kan laga mat och ha olika sittplatser. Nypon som växer snårigt vackert och som lyser upp lite. Plocka saker i naturen och lägga på plats i kojan. Har alltid älskat skogen. 

  
Och dessa ”smällbär”, vad dom nu egentligen heter. 🙂 Hur kul var det inte att alltid plocka dom så fort man gick förbi en buske. Trampa på dom och höra poppet. Kan känna känslan och höra ljudet bara jag ser dom.

  
Ja, det var kul att vara barn. 🙂

Läste en sådan bra artikel

om vikten av att göra ingenting. Vi behöver inte kasta oss in i träningen direkt efter jobbet eller åka och handla. För att sedan göra det ena efter det andra tills vi stupar i säng. Vi känner oss lätt dåliga när vi inte hunnit med allt vi tycker att vi behöver, men vi kan känna oss duktiga när vi har sprungit dom där kilometrarna eller hunnit med att städa, handla, och….ja. Och sen då? Hur reagerar kroppen i längden? Risk för utmattning? Orken kanske inte finns där en dag. Låt kroppen få små pauser även på jobbet. Gå in på toa och andas. Tillåt dig att dagdrömma korta stunder. Tex vid fikapausen eller när du diskar din kopp. Träna avslappning. Börja hemma. Andas. Gav tips på det i något tidigare inlägg. Prova att inte involvera dig så starkt känslomässigt en dag. Det går att vara lite neutral en dag. Man kan vara engagerad och bry sig utan att varva upp kroppen. Hur känns kroppen efter en dag när kroppen varit på högvarv och hjärnan är igång på max hela tiden? Vad ville jag med det här då? Jo, det är helt ok att sjunka ner i soffan och se på tv efter jobbet. Jag känner igen mig så väl när jag läste artikeln. Det kändes skönt när jag insåg att jag faktiskt pausar och varvar ner mer nu än för något år sedan. Även om det känns mycket periodvis så finns det där i mig. Jag känner min kropp och vet när det blir för mycket. Då väljer jag bort saker. Även om det är något roligt. Lägger mig hellre och slappar än att träna. Bokar inte in saker om jag redan har ett kvällsmöte osv. Tror jag har yogan att tacka där faktiskt. 

  
Ha en skön neutral dag idag. 🙂

Affirmationskortet

för dagen blev detta:

”Jag vet precis vem jag är och vad som är viktigt för mig. Jag låter mitt innersta lysa igenom så att alla kan se. Jag uppskattar att vara med mig själv och trivs bra med andra människors umgänge. Jag är samma person om jag så är ensam eller med andra. Jag känner mig nöjd med mig själv. Jag är en hel människa. 

  
Lättare sagt än gjort för vissa tror jag. Det kan ju bero på vilka man umgås med också tänker jag. Vissa lockar fram det där leendet och det glada hos en, medan vissa får en att känna sig osäker eller kanske lite neutral bara. Hos vissa känner man sig mer bekväm än hos andra. Och hemma kanske man blir lättare trött, nedstämd och ja, lite trist, (ha ha!)eftersom man känner familjen bäst och det är hemma man slappnar av. Viktigt ändå att man försöker vara glad, prata trevligt med dom man bor med och lyfta varandra. Ge beröm ibland och förklara för dom man lever nära hur man känner när de har en butter ton i rösten. Istället för att bli butter tillbaka. Alla har ju sämre dagar ibland och då hjälper det inte att bli sur själv. Vägen att nå dit kan ibland kännas lång, men man måste ju börja någonstans. 

Kram kram!

Helg!

När jag har min stängningsfredag är jag alltid extra trött. Skulle vilja ha liiite ner ork just nu. Att vi dessutom ska riva altan i helgen gör bara att jag önskar det var ny vecka på en gång. Ha ha! Av eller på i humöret. Det är jag det. Det blev kinamat ikväll. Och en öl. Eller två. Och lite chokladdoppade jordnötter. Mmmmm. Ja, det här blev ju ett sådär inlägg, men det var väl bara det jag ville få ur mig den här gången. Nä nu ska jag göra dag 11 i plankan innan jag blir för trött. 

  
Om magen nu blir starkare av det? Hoppas ju det iallafall. Hur funkar det där med delade magmuskler egentligen? Är ju snittad sen tidigare. Har det med det att göra? Har dock inte mer än två fingrar i bredd emellan så då är det väl helt ok ändå? Eller? Man kan väl inte träna tillbaka det helt vad jag förstår. Tar tacksamt emot tips och info om just delade muskler. 

Trevlig helg! 

Ett avsked

Idag är det begravning för en mycket fin person. Vet hur det känns som anhörig att ha den här dagen framför sig. Fruktansvärt… Någon har sagt att den som begravningen är för, finns med oss under ceremonin. Tänker på det ibland. Hur det är att ha lämnat jordelivet och vara närvarande vid sin egen begravning. Och vad händer sedan? Jag tror att vi ses igen. 

  
Att de som inte längre är med oss är på samma plats. När någon jag känner lämnar oss här tänker jag att ”Nu får hen träffa min mamma igen.” De måste ha så mycket att prata om. Och visst finns de runt oss. I början när mamma hade gått bort så kunde jag känna en speciell energi runt mig. Som om någon omfamnade mig. Saknar den upplevelsen. Önskar att den kommer tillbaka. Eller har de som dött dragit sig längre bort från oss? Fast de ändå är nära? Om någon förstår hur jag tänker. Så många funderingar. 

  

Och idag

har det varit tjat. Tjat från mig till barnen. Någon hoppar över kanten i soffan så kudden plattas till ännu mer, gympaväskan halvpackad fast jag påminnt typ 3 ggr (ja, jag vet att jag inte ska behöva, men vill inte att skorna glöms bort igen då det är friidrott), det görs te vid åttatiden, men den hinkas i en timme senare (tycker det är onödigt att bli kissnödig mitt i natten pga det) och de pressar sig uppe så länge de får istället för att gå till sängs. (Ser ju att de är trötta) Och nej, det är inte ok med padda och söka runt på saker innan sovdags… FORTFARANDE! Så! Nu har jag gnällt av mig. Nä just det…en sak till, och telefonerna laddar vi fortfarande inte under natten. Tack och god natt!

  

När vi inte

är uppbokade en lördag ser det ofta ut såhär hos oss. Vi tar fram något gott tilltugg redan på em runt tretiden sådär. Kan ta ett glas vin och lyssna på musik eller sitta på altan. Läser någon bra tidning. Barnen är nöjda och pysslar eller umgås ute med oss. Det som känns skönt och bra för dom helt enkelt. Tänder ljus och grillar. Dukar lite fint och äter. Fram med snacks framför något bra på tv:n. Ikväll blev det Paddington. Tände också lite rökelse. Lugn och ljuvlig doft i huset. Ena sonen tyckte dock att det luktade flum flum. ? Lite bad i vårat utespa från Rusta hann mannen och dottern med också. Bäst är ju att sedan få höra: ”Ikväll har det verkligen, verkligen, verkligen varit en mysig kväll.” Nu vill jag ju tillägga att det försigkommer en hel del tjafs barnen emellan då och då. Och då är det ju inte så här toppen direkt. ? Men ibland känns det bara sådär himla mysigt. Tacksam för det jag har. ???✨