Sköna söndag

Idag gick jag och lyssnade på träningspodden med Jessica och Lofsan och kände att de pratade om något som jag har känt, men inte satt ord på. Att fast man har barn som man älskar över allt annat och vill spendera tid med dom så har jag en längtan att bara få vara ibland. Ligga på en picnicfilt med nära och kära och dricka vin och äta gott. Ingen tid att passa för läggningar. Äta när jag vill, träna hur som helst och åka på en resa som vuxen med vuxna. Den tiden kommer när barnen är stora, jag vet,  men den där känslan av ”Livet!” ”Tjohej och åh vad det rusar och pirrar i kroppen av livsglädje!” Det är så svårt ibland att känna totalt lyckorus. Eller glädjepirret eller vad man nu ska kalla det. Hade ett härligt moment när min man och jag var ute själva för några veckor sedan och oj vad härligt det var! Vardagen bara går på annars liksom. Man behöver förgylla vardagen med allt möjligt för att ha lite kul. Så ikväll ringde jag en vän och bjöd ut henne på en filt vid sjön. Vi lyssnade på musik, åt choklad och drack vin. Och vi pratade om livet. Det var livet det!