Stillhet

Stillhet är ordet för mig just nu tror jag. Känns lugnt och trevligt på jobbet nu när snön kommit och adventstid närmar sig trots mycket ljud, blöta kläder mm. Sedan följer kvällsro med te, tv, pod-avsnitt, ljus, yoga och sköna kläder. Varje kväll samma sak. Skönt med sådana kvällar tycker jag. Har inget behov av att hålla på och göra en massa grejer. I lördags när vi tände ljus vid kyrkan kände jag en sån stillhet inom mig hela dagen. Lunkade liksom fram, kände mig sorgsen, men glad. Det var som om jag var nära dom som inte finns med oss längre fast ändå inte. Fler jag pratat med kände sig också lite speciell den dagen. Undrar vad det var? Var änglarna nära? Ovanligt att höra att flera samma dag känt någonting. Spännande tycker jag. Stillheten välkomnar jag speciellt de dagar jag inte alls mår bra i magen. Den strular vidare och jag väntar på ännu en undersökning. Tyvärr blir den inte förrän i januari. Försöker att inte bli ledsen när skovet kommer utan passar på att vila då och vänta ut det. Även om det är jobbigt och tråkigt förstås. Trots stillhetskänslan har jag samtidigt en oro för en sak. Allt löser sig väl tillslut och att gå omkring och oroa sig har ju ingen mått bra av. Det vet jag ju egentligen.  Idag har det snöat så mycket det bara går. Älskart! Vackert och lagom kallt. Så rofyllt att se på omgivningen med det vita täcket. Längtar ihjäl mig till advent! Här kommer ett pysseltips:

Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *